BrottÖvrigt Blåljus

Människorov är ett svårt brott

Konsekvenser för både offer och gärningsman

Bland det värsta man kan göra

Att utan stöd av lagen hålla en människa inlåst eller bunden är ett av de allvarligaste brott som finns. Straffen är därför hårda. Den som fälls för att ha fört bort och fängslat ett offer döms till minst 4-5 år i fängelse. I lindriga fall, där den som drabbats bara varit inspärrad under en mycket kort tid, kan det istället talas om olaga frihetsberövande. Människorov är ett svårt brott.

Den här typen av brott kallas ofta kidnappning. Det kommer av det amerikanska ” kidnapping” och betyder just det att på olagligt vis ta en människa till fånga. Ett svenskt uttryck är att brottslingen rövar bort offret. Det uttrycket använder man  ofta i samband med att barn blir tillfångatagna.

Motivet

Det finns flera olika orsaker till att denna typ av brott blir begångna. Gärningsmannen vill som regel ha någonting i utbyte mot den person som blivit tagen. En eller flera personer som hamnat i händerna på brottslingar brukar bli kallade för gisslan. För att lämna tillbaka gisslan välbehållen vill kidnapparen kanske ha en stor summa pengar av de anhöriga. Eller också kanske välkända personer som politiker blivit tillfångatagna i utbyte mot att en eller flera fångar som sitter i fängelse ska bli frigivna.

Ett annat skäl till människorov kan vara känslor. En man som blivit avvisad av en kvinna kan bli oerhört förbittrad och känner att han är beredd att göra vad som helst för att få den han vill ha. Sådana här historier slutar för det mesta illa. Det kan också vara så- åtminstone förr då värderingarna var annorlunda- att känslorna är besvarade. Men för att komma bort från släkten som inte vill godkänna förhållandet måste paret ta till drastiska metoder.

Kedjor, Fötter, Sand, Bondage, Fängelse, Frihet

Bild: Pixabay.com

Berömda fall

I Sverige är sådana här händelser relativt ovanliga. Men den 12 augusti 2002 blev miljonärssonen Erik Westerberg kidnappad från sitt hem och bortförd i en trälåda av flera gärningsmän. Eriks far blev beordrad att åka till Luxemburg för att överlämna pengarna. Under hela resan blev han dock övervakad av polisen. En halvtimme efter att lösensumman blivit avlämnad på den bestämda platsen får Lars Westerberg som överenskommet ett besked om var sonen finns att hämta. Då får polisen signal om att gripa kidnapparna, som inte var beredda på att polisen följt alla deras rörelser.

Det är som regel svårt att komma undan med människorov. Istället för att komma iväg med lösensumman har många kriminella personer gått i liknande fällor. Polisens ögon ser det mesta. Men ibland kan faktiskt en gisslansituation utvecklas till gärningsmannens fördel. Att ett offer tar parti för sin kidnappare brukar man kalla för ”Stockholmssyndromet” efter en händelse vid Norrmalmstorg i Stockholm.

Den 23 augusti 1973 kom Jan-Erik Olsson in på dåvarande Kreditbankens kontor på Norrmalmstorg och lyckades ta tre kvinnor som gisslan. Olsson krävde att den tungt kriminelle Clark Olofsson, som för tillfället satt i fängelse, skulle bli frigiven. Tillsammans skulle de sedan fly med en summa pengar som Olsson också krävde att få. Det hela slutade med att Jan-Erik blev gripen och stoppad. Men hans offer- av alla människor- försvarade honom hela tiden. De tyckte, precis som sin kidnappare, att han gjort det rätta.

Att förlora sin frihet är ett fruktansvärt straff. Men det får bara ske om en gärningsperson har begått ett brott i lagens mening. I alla andra fall är det en sak som ingen människa borde bli tvingad att gå igenom.

Källa:

http://www.polisen.se

 

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Back to top button