BrottÖvrigt

Att begå ett brott i dåtidens Sverige

I det gamla Sverige såg lagar och förordningar väldigt annorlunda ut jämfört med hur de ser ut idag. Framför allt under 1600-talet var lagar raka och stränga, påföljderna var oftast brutala. Straff som våra förfäder tvingades genomlida är straff som man idag kanske inte skulle haft en tanke på.

Straffen skulle vara avskräckande och visa centralmaktens kraft för allmänheten, offentliga avrättningar hörde till vardagen. Att se på när någon skulle bli avrättad kunde ungefär se ut som någon festlig tillställning där både vuxna och barn fick se på. Att begå brott i dåtidens Sverige kunde straffa sig rejält.

Förseelser som idag får lindriga straff kunde då leda till dödstraff. Att stjäla mat för att överleva kunde lika väl bli bestraffat med döden. Självmord, till exempel är något som idag anses som tragiskt och något som man vill upplysa om men att försöka ta sitt liv eller att faktiskt ta sitt liv förr i tiden betraktades som ett brott. Den som begick självmord ansågs vara en mördare som förspillt sitt liv, för att straffa själen och den döda kroppen förbjöds man därför att begravas i vigd jord på en kyrkogård.

Många av de personer som begick brott gjorde det dock helt enkelt för att överleva. Sverige var väldigt fattigt under 1600 – 1800-talet och en stor mängd av befolkningen levde i fattigdom. Brottsligheten berodde till stor del på att människor inte såg andra val  eller helt enkelt inte kunde leva upp till de stränga lagarna som fanns.

”De tre straffen”

Det fanns i regel endast tre sorters bestraffningar man kunde bli dömd för och det var böter, skamstraff och dödstraff. Blev straffet böter och personen i fråga inte hade råd att betala fick den istället ”plikta med kroppen”, vilket kunde vara spöstraff.

Skamstraff gick ut på att man skulle skämmas inför befolkningen på en offentlig plats. Det fanns olika typer av skamstraff; hade man begått mildare brott kunde man bli fastknuten vid ”skampålen” där man antingen blev piskad eller på olika sätt förnedrad av befolkningen. ”Skamstock” eller även kallad ”kyrkostocken”, då den oftast var placerad utanför en kyrka, var också ett mildare skamstraff. Där blev man fastlåst, oftast till handleder och hals och förbipasserande kunde håna, spotta eller kissa på personen.

Ett mer fruktat skamstraff var gatloppet där soldater ställde upp sig i två led och sedan fick den dömda springa mellan lederna och samtidigt bli hårt piskad med käppar och spön. Blev man dömd till gatloppet visste man aldrig om man hade livet i behåll efter straffets slut. Dödsstraffen resulterade oftast i offentlig avrättning såsom hängning eller halshuggning.

Straff började att upphöra

I mitten på 1800-talet avskaffade man skamstraff helt, dock blev några straff avskaffade redan under 1700-talet, eftersom man ansåg de vara etiskt fel och allt för nedbrytande för den dömde.

Offentliga avrättningar och många av tillvägagångssätten vid dödstraff upphörde i mitten på 1800-talet. Den sista dödsdömda personen i Sverige blev avrättad år 1910 och år 1921 blev dödstraff avskaffade helt för civila brott och år 1973 för brott begångna i krigstid.

Källor:

http://www.Historiesajten.se

http://www.Slakthistoria.se

http://www.Popularhistoria.se

http://www.Gleerups.se

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Back to top button